Thursday, April 19, 2007

Rumi


Jalal al-din Rumi, eller Jalâl ad-Dîn-i Balkhî, (1207-1273) var en persisk poet, filosof och sufisk mystiker.

Rumi har lästs och beundrats av en rad intellektuella, författare och fritänkare genom århundradena. Den brittiske orientalisten Reynold A. Nicholson kallade honom "den främsta mystiska poeten genom alla tider", och påven Johannes XXIII tillkännagav år 1958: "I den katolska världens namn bugar jag mig i respekt för hans minne". Gandhi brukade hänvisa till Rumis Masnawi-yi ma’nawi i sin predikan om mänsklig fred och förlikning. Rembrandt inspirerades av honom i sitt måleri och Hegel i sin filosofi. Emerson och Goethe diktade poesi i Rumis fotspår. Idag är han den mest välsålda poeten i Nordamerika och har satt sin prägel på kläddesign, musik och konst i det amerikanska trendlivet. Tidskriften Newsweek beskrev honom nyligen som "The Persian Love-Machine". Karol Szymanowski använde hans dikt i Symfoni nr 3 "Sången om natten".

Från Wikipedia: "I den muslimska världen, från Tiranas bergstrakter till Indonesiens övärld, kallas han ofta enbart maulânâ (vår mästare). Rumis liv ter sig perfekt för en sagoberättelse: den oskyddade barndomen i det krigshärjade Balkh, flykten undan mongolinvasionen, hans nära förhållande till fadern, mystikern Bahâ’ al-dîn Walad, och särskilt hans möte med den karismatiske Shams al-Dîn, en kringvandrande dervisch från Tabriz. På höjden av sin karriär som islamisk rättslärd sammanträffade Rumi med den utblottade Shams som över en natt omvände honom till en berusad gudsförälskad och fick honom att dikta tusentals verser utsökt poesi. Shams gav Rumi insikten att kärleken övergår det sinnliga och att esoterismen är religionens verkliga vägvisare. I denna bemärkelse är Rumis liv, åtminstone på sina höjdpunkter, minst lika inspirerande som hans poesi.

Rumis verk har översatts till svenska av Eric Hermelin och Ashk Dahlén. Hans poesi har influerat flera svenska författare som Vilhelm Ekelund, Gunnar Ekelöf, Eric von Post, Torbjörn Säfve och Kurt Almqvist."

Maten som språk



Maten som språk eller språket som frammanar maten, Swann som doppar madeleinebakelse i kamomillteet, Proust som med sin alter ego Swann minns barndomen och den tiden som flytt. Sharazade som berättar hur Ali Baba och Aladin levde på honungsdränkta dadlar och kanaf, pistagenötter och ost, den maten som reste med karavanerna mellan Tigris och Eufrates och Istambul, vidare till Moskva och Visby, mjöd och drömmar, högresta och blonda Varangi vakter som skyddade Byzantiums kejsarna.
Skinka, bröd, mjölk från åsnor, vitlök och gurka, legionernas stapelföda när de reste frn Rom för att erövra världen. Pastan som Marco Polo hittade i Khans hov och som han tog till Venedig.